Aleksandra

"Det är kvällen före nyårsafton. Joan Didion och hennes make sedan 40 år, John Gregory Dunne, har kommit tillbaka från sjukhuset där deras enda dotter, Quintana, ligger i koma svävande mellan liv och död. De har tagit en drink satt sig för att äta middag när John plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt och dör på vardagsrumsgolvet i deras lägenhet i New York. Ett år av magsikt tänkande är Joan Didions försök att förstå den tid som följde, sorgen över Johns död och och kampen för Quintanas liv."

Det är riktigt svårt att beskriva den här boken. På ett sätt följer man hennes liv genom flera decennier. Platser och händelser med hennes man. Man får följa hennes första år "ensam", utan hennes man som hon i 40 år alltid varit med. Med alltid, menar jag verkligen alltid. De jobbade ihop med manus, men när skrev på sina egna verk satt de med bara något rum emellan och kunde alltid gå och rådfråga eller bara berätta något för den andra. Vad händer när den andra inte längre finns där?

Det här är enda boken jag har läst skriven av henne. Nu är jag sugen på fler böcker av henne men också av hennes man!

”När Panthea Rastegar och Amir Irandoust lämnar Iran för att flytta till Sverige med sina två barn har de höga förväntningar. Men de inser snart att de ju inte är utvandrare, som de trott, utan invandrare – och det är något helt annat. Nu börjar deras jakt på Sverige och försöken att förstå svenskarna och deras beteende.
Deras dotter Bahar vill å sin sida helst slippa fundera på sådant som etnisk tillhörighet och integration. Men pojkvännens mamma, som är besatt av att berikas av det mångkulturella, och hans farfar, en patriotisk skåning, gör det inte lätt för henne.”

Även om det här var en bok som tillhörde kursen Socialt arbete, var det en bra bok. (Jag säger inte att ”skolböcker” brukar vara dåliga, men att man inte tycker att det är lika kul eftersom man MÅSTE läsa den.) Vi fick välja mellan fyra och det blev den här. Den beskrevs som rolig och det var den också. Det finns många scenarion som man inte vill läsa på bussen och tåget (där jag mest läste). Eftersom gruppen verkligen studerade boken skulle jag kunna skriva hur mycket som helst, men det ska jag inte. Boken handlar om en invandrad familj som inte är som de stereotypiska invandrarfamiljerna. Det är faktiskt precis som Maria Küchen från tidningen Amelia beskriver boken: ”Vill du läsa socialporr om hedersvåld och flyktingmissär – välj en annan bok. Unga coola smarta Bahar har uppehållstillstånd och schyssta föräldrar som varken vill skjuta hennes svenska pojkvän eller tvinga henne bära slöja.”